Blev inget panikartat inlägg imorse så ni vet ju vad det betyder, eller? Well, det är som det är och nu smygtittar vi hund istället :) Dagen idag har bestått av illamående, panikkänslor, fetingångest och en gnutta självbehärskning. I FRIKKIN DID IT! Och nu har jag för mycket att tänka på när det kommer till jobb/plugg! Först finns inga alternativ och sen finns det hur många som helst. Typiskt min tur, som om ja inte hade nog med att välja innan lixom! VAAAAD SKA JAG BLIII NÄR JAG BLIR STOOOR!?

Jag vill börja med att säga tack Sverige, efter alla räkningar har jag nu 29 kronor på mitt konto, hellyääähäää så fakkin rik jag är, tur man får mer imorgon, niiihii! Tänkte grina lite för att sen visa er att de inte va så illa. Jag har lixom vart med om ett tredje världskrig så jag vet minsann!

Vi ska inte gå in på någonting men, jag mår illa, kroppen värker, det känns som jag sprungit ett marathonlopp, halsbrännan gör mig bokstavligt talat till en drake som vräker ur sig order. Waaaah! Idag är ingen dag man bråkar med mig. Är så irriterad så jag inte ens tänker berätta om helgen så ni kan gotta er i det och tycka saker om det sen. Det är som det är och det var vad det var. Så, gå nu och ge någon lite kärlek så ska jag muffla tacos och äckla mig med godis för imorgon är det Måndag och alla vet vad det betyder: Mer träningsvärk..!

Jag är en sån där som måste träna hårt när jag väl tränar. på gym har jag alltid kört oavbrutet tills kroppen skakar, när jag springer så springer jag tills benen viker sig mer eller mindre. Jag tror inte på korta repetitioner och pauser. Det funkar helt enkelt inte för mig. Jag vill känna schwetten rinna och kroppen darra av svaghet. Så för att vara säker på att jag klarar av att hålla det där stenhårda tempot under 20 minuter har jag riktigt bra musik som håller en jämn blandning av snabbhet, mikropauser (för att byta aktivitet) och gärna remixer på låtar man annars gillar. Idag byggde vi även gym i källaren så nu kan jag komplettera min fys med styrka och få den där hottiekroppen jag strävar efter och vet ni vet ni veeeet ni, jag har hittat SHORTS jag vill ha! De är korta och de är mitt mål så att säga, fixar jag tio kilo nu så ska de införskaffas, sen blir det sola på det. Om tio kilo väger jag 55, känns rätt okej faktiskt. Hepp, nu ska jag sätta upp gardiner, so long fooks!

Sitter och tittar på Ceasar Milan och kan inte annat än förundras över hans metoder. Om jag hade lärt mig det som jag har lärt mig efter månader av tv tittande med problemhundar så hade nog jag lyckats fixa Sally. Jag har lärt mig att oavsett beteende så är det samma korrigering som gäller. Många säger att han är en bluff, att han säljer programmet och att det tar tid att lära hunden rätt beteende men nu för tiden så har de börjat tidsätta alla övningar mer eller mindre och jag förvånades verkligen hur han fick en rädd hund lugn på 8 minuter genom att bara sitta ner bredvid buren. Längtan efter hund är stor och med all vetskap jag har nu så får det mig att tänka ännu mer att Sally inte var ett hopplöst fall utan det var jag som inte hade kunskap nog och med den vetskapen blev jag genast mer stark!

Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig men eftersom jag är ganska flexibel av mig så hade vi en egen alla hjärtans dag igår. Tanken var skaldjurskväll med vin men efter 10 tal psykbryt och rädslan att inte göra det lika bra som herr medelhavsexpert så styrde jag svinhet wok med röd curry och mangobangoschutneyduttu....ni vet sån där på burk! Anyway. Jag skickar bildbevis till bloggen nu nu nu och det privata förblir privat ;)

There comes a time in life when you have to let go of all the pointless drama and the people who create it and surround yourself with people who make you laugh so hard that you forget the bad and focus solely on the good. After all, life is to short to be anything but happy!

Oh what a day, imorse såg jag fram emot att avnjuta en Semla till eftermiddagskaffet, NU VILL JAG ALDRIG MER SE EN SEMLA. And i will tell you all why.....men först!

Jag vill börja med att be er läsa detta: http://www.vf.se/nyheter/forshaga/kamphundar-gick-till-attack-mot-barnfamilj

Engelska skolan, den fina skolan för duktiga barn. skolan där man har ett vårdat språk, de får inte ha hängiga byxor och urringat och de ska tilltala fröknarna med MR och MRS vad fan de nu heter. Det har varit så mycket skriverier om denna överklass skola som jag självfallet skulle vilja se Nova i eftersom jag vill se henne komma långt i livet. Jag tänker: en bra, hård skola med rättvisa regler, leder förhoppningsvis till bra studier osv osv osv. Ska bara övertala henne om att hon inte ska jobba på Daniels jobb, hur charmigt det än är när hon säger det MEN mamma bestämmer. Läkarlinjen, jatack (Skämt å sido era hycklare, vill hon bli advokat går det också bra)

Känslan som uppstår när man i början av veckan ska hämta sin unge från dagis och en stor grön lapp lyser upp dörren med texten: MAGSJUKA GÅR PÅ AVDELNINGEN och så information om de 48 timmarna osv. Direkt sätter hjärnaktiviteten igång. Jag tänker syskonpar, jag tänker känslan av att spy upp inälvor för att kroppen gjort sig av med allt som någonsin fanns. Bara tanken får mig att vilja spy och jag går och känner efter om jag kanske mår illa. Nova hostar till lite konstigt, får en konstig min, jag väntar, väntar och väntar i 5 sekunder som känns som ett år men inser att det bara var, ja just det, HOSTA!

Om ord kunde beskriva vad du betyder för mig så skulle jag ha skrivit tre tjocka noveller vid det här laget. Det finns ingen som kan få mig att skratta som du, ingen som kan göra mig så förbannad så lätt men framförallt finns det ingen som kan få mig lugn på samma sätt som du kan få mig. Jag brukar ligga på morgonen och bara studera ditt perfekta ansikte. Varenda linje är perfektion för mig, och det finns få saker som kan få mig att le så mycket som dina put sovar läppar. Du går mig på nerverna typ 14 gånger per dag för att du inte gör precis så som jag vill ha det men tacka fan för att jag är tacksam över att du inte gör det. Jag har insett att livet inte kretsar kring mig, mina behov och att saker ska göras så som jag vill de. Jag erkänner, det är något jag har haft problem med, att anpassa mig, ge någon annan space och låta någon annan göra saker på sitt sätt. Det är ju inte direkt så att det var jag som kom på alla praktiska vardagliga saker. Jag kan fortsätta att skriva om denna självinsikt men jag väljer att berätta för dig att jag har hittat rätt. att jag ser fram emot varje dag, varje tillfälle i livet tillsammans med dig!

Någon springtur till dagis vart det inte! Hade missat den enkla detaljen att det snöat under natten och lycka till att ta sig någonstans med den där superhäftiga vagnen som är sååå bra (När det är sommar iallafall..) Så hennes far hämtade upp henne och jag tog mig en springtur ensam i snön. Lite annorlunda men sjukt skönt att springa i lite motstånd. Den efterlängtade träningvärken från igår har äntligen visat sitt intresse och jag kan knappt drömma om hur den kommer att kännas imorgon. Skam den som ger sig, träningsvärken visar ju trots allt bara att träningen tar.

Mini rör sig där nere på golvet och fräser: Vad är klockan...sömnigt kollar jag klockan och förklarar för henne att det är en timme kvar att sova. Hon tystnar och sen kommer det: Maaaaaamma, jag tycker om diiiiig......Ja...hur skulle jag kunna tvinga henne sova? Efter att ha hetsat kaffebryggaren och svept proteinpulver, keratin och vitaminer så är jag nu redo för en springtur till dagis. Älskar känslan jag får i kroppen av att springa på morgonen när det är lite kallt. Nova däremot hade andra planer. Hon ville åka buss. Suck! Det var det stödet det!

Bortsett från att jag vaknade klockan tolv i förmiddags så har dagen varit kanon! Jag fattar inte hur jag kunde slösa bort så många timmar på sömn men antar kroppen tar vad den behöver när den inte får vad den ska ha. I skrivande stund sitter jag och tränar rumpan på ett stenhårt vardagsrumsgolv. Förr i tiden slogs jag om soffplats med en tjock hund, numera är det en snarkande Neven som: Bara vill vila lite eftersom han fick matkoma (nämnde jag att vi åt för tre timmar sen?... :P ) Well, träningen ger nog resultat, haha! En äggröra till brunch med massa stark jalapeno och chili i och sen en rask promenad till dagis för att plocka upp mitt snuttehjärta för veckan. Åååhåå så mamma saknat! Så efter lite pusslande, sjungande och soffmys samt middag bestående av köttfärssås med lök och svamp i så sover hon och jag känner ett behov av MAT! Så jag ska styra det för jag har varit så duktig och körde 25 minuters intensiv träning där magen, benen, armarna och rumpan fick sig en omgång jag sent ska glömma. Så nu blir det två hårda smörgåsar med tomat och lök och lite fil med linfrön i. Nu är jag på gång med träning och mat igen...för er som bryr er lixom...eh eh eh...adjö!

 

Hoppas ni orkar läsa, jäkligt bra artikel

By Jon Bastian

If current news reports are to be believed, pit bulls have been attacking and biting humans left and right—to the point that many communities are considering breed-specific bans on pit bulls.

Would it surprise you to learn that pit bulls used to be America’s darlings? Before the mid-80s, stories of pit bull attacks are practically non-existent. There is even some confusion over exactly which breed of dog is a pit bull—the definition includes the American pit bull terrier, the Staffordshire terrier and, at times, the bulldog. This confusion seems to have dogged the breed from the beginning, as there is some disagreement over the origin of pit bulls.

Where do pit bulls come from and how did they get such a bad rap?

Two Possible Histories of Pit Bulls

In one theory, pit bulls began during antiquity as the so-called Molossus, a now-extinct breed that was used by the Greeks as shepherds and guard dogs. In times of war, they marched off to battle with their humans. Eventually, so the theory goes, the Molossus made it to early Britain, where it became known as the Mastiff. In the first century CE, Rome discovered the breed after defeating the Britons, and the dogs spread all over the empire. For the next four hundred years, they were used as war dogs, and intermixed with various local breeds all over the European continent, becoming the forerunners of the modern pit bull.

A competing theory places the origin of the pit bull in England at the time of the Norman Conquest in 1066, when butchers would use large, Mastiff-type dogs as “bullenbeissers,” which translates as “bull biter.” Trained to latch onto a bull’s nose and not let go until the animal was subdued, these dogs were the only way that humans could regain control when a bull became agitated. Unfortunately, this practical if dubious use eventually led to the “sport” of bull-baiting, where dogs were put in a pit with an intentionally riled-up bull and spectators placed bets on which dog would hold on the longest, or bring the bull down. You’ve probably guessed it by now, but this is also the origin of the terms “pit bull dog” and “bulldog.”

Still not a specific breed, the bullenbeissers were bred with Terriers, combining their intelligence with the strength of the Mastiffs. As bull-baiting came to be banned in the 19th century, dog fighting became popular as an underground and quasi-illegal activity in the UK. British immigrants to the U.S. at that time brought dog fighting, as well as their dogs, to the New World. However, as the breed spread to Americans and Americans spread across the continent, pit bulls began to be put to their original use, as general purpose herding and working dogs. Because of their fighting history, though, the American Kennel Club would not recognize the breed until 1936, although they defined it as a Staffordshire terrier, distinct from the American pit bull terrier.

Early Perceptions of Pit Bulls

Far from being considered a killing machine on legs, pit bulls seem to be an American favorite in the early half of the century—indeed, during World War I, the country itself is personified as a pit bull on army recruitment posters, and several pit bulls go on to become famous in the American military. Referring to an athlete as a pit bull is a very common sports metaphor through the 1930s, and it is meant as the highest compliment. There is also a famous racehorse in the late 1930s named pit bull, as well as a number of pit bull stars of early motion pictures. Frequently, pit bulls are associated with children, as in the Our Gang comedies, as well as with Buster Brown, both in short films and as the corporate mascot for a shoe company. The famous RCA Victor image of a dog and a gramophone also featured a pit bull terrier.

From the turn of the century until the early 1980s, there is exactly one dog attack story to make the national papers and mention pit bulls, but that’s probably because it involved a man intentionally siccing a pack of 26 dogs on a young woman. According to a 1947 article in The Independent (St. Petersburg, Florida), “Attorneys said they believed it was the first time the state had invoked a statute which would find the owner guilty of manslaughter if it were proven that he permitted vicious animals to run free and they attacked and killed a human being.” There’s no mention of pit bulls as vicious and no call for a ban of the breed, just a human being held responsible for inducing the dogs to attack. Ironically, though, it is in Florida forty years after this incident that the first breed-specific ban is enacted. In the intervening decades, “pit bull” continues to be a popular description for athletes and when the breed does turn up in newspapers, it’s more often than not in a classified ad for puppies.

The only mention during the 1960s that isn’t an ad is a rather amusing bit from gossip columnist Earl Wilson, who reported in his August 22, 1969 column, “Sonny and Cher, who used to scare people, have now been scared by people. ‘Totally horrified’ by the Sharon Tate murder case, they bought a big dog—‘a pit bull terrier’—to protect them and their little daughter Chaste [sic] at their Hollywood Home...” It is at about this time that using large dogs for personal protection becomes popular, but pit bulls are still not singled out as particularly dangerous. In 1971, a new law allows the U.S. Postal Service to bill people for injuries caused to letter carriers by their dogs, but it applies to all dogs, and the general attitude is still one of human responsibility. In a syndicated New York Times story from 1977 on dog bites, opening with the story of a seven year-old boy receiving a very minor injury from a Great Dane, author Jane E. Brody advises, “(S)imple precautions on the part of the dog owners and potential victims could prevent most of these attacks.”

A Change in Pit Bull Perception

Less than a decade later, that had all changed and by New Year’s Day 1986, over thirty communities are considering breed-specific bans on pit bulls. What changed? For one thing, despite being illegal in all fifty states, dog fighting made a comeback in the 80s, and the pit bull is the dog of choice. It is also the preferred guard dog for drug dealers and gangs, with a hugely publicized attack in 1987 in which a pit bull guarding a marijuana crop in California mauls and kills a two-and-a-half year-old boy. By the summer of that year, every single proposed ban has become law, but not necessarily with the support of animal professionals. Kent Salazar, head of Albuquerque’s animal control division, commented at the time of their proposed ban that he didn’t think breed-specific legislation was necessary, saying, “We have all the means to protect people with clauses about vicious dogs.” He also noted that, a few years previously, Doberman pinschers were the target of such bans. His words went unheeded, and Tijeras, New Mexico, just outside of Albuquerque, passes the toughest pit bull ban of the time, allowing animal control officers to seize and destroy them on sight without compensation to the owner.

The various pit bull bans are decried by animal control officials as “the most concentrated legal assault on a specific breed they can recall,” as well as “canine racism.” The Houston Chronicle quotes unnamed officials as placing the blame for the problem squarely on humans. “(M)any of the pit bull attacks are due to a skyrocketing number of poorly bred and badly trained dogs raised by backyard breeders, who are trying to cash in on the pit bull’s growing reputation as a cheap, but deadly effective guard dog, particularly in urban areas.”

Nearly thirty years after the beginning of this anti-pit bull hysteria, the tide seems to be turning a little bit, but every step forward is followed by a step back. Even as Florida is attempting to overturn all breed-specific legislation, Fond du Lac, Wisconsin is considering imposing a new ban. Yet it only takes a brief look at the history of pit bulls to realize that the dogs are not the problem; the humans who misuse them are. For over a hundred years, holding the owners personally responsible was enough to prevent attacks, and the breed was perceived as very child-friendly. With outreach and education, it may be possible to restore that image and rehabilitate the pit bull’s reputation, restoring an iconic American dog to its rightful place among mankind’s best friends.

 

 

Har en jobbig känsla i magen, ja jag vill bli av med den men det hjälper inte ens om jag rapar :/ Well, tackar högre makter för det vackra vädret, hjälper mig att hålla huvudet över ytan för som vanligt ger folk mig vatten när jag ligger där och drunknar. Jag borde skaffa en hobby, jag borde göra något jag kan se fram emot. Typ köpa en kamera, börja fota, men den kostar ganska mycket har jag hört. Humhumhum, ja vad fan ska jag dela med mig av? jag har tvättid och jag hatar tvättid, jag har även huvudvärk så njut av er skadeglädje nu för fan! Funderar på att börja blogga provocerande och bli kändis. Har ju redskapen som i detta fall består av: Dator, mig själv och normal dialekt! Hua! Hepp, går och filar naglarna i brist på annat...Det spelar ändå ingen roll.....MEEEEEEEEEEEEN imorgon kommer MINI! så de så!

Idag tog vi farväl av den starkaste stjärnan, kämpen, min lilla kusin, Victor! När vi kom ut i förmiddags sken solen och reflekterades så vackert mot snön. Det var en vacker dag, för ett ledsamt farväl. Mötte upp min faster vid Forshaga kyrka och försökte finna tröst i denna sorg. Väl inne i kyrkan kom paniken. Känslan av orrätvisa och fel sköljdes över mig när jag såg en liten kista. Det är fel, det är orättvist och jag lider något så enormt med min farbror och hans familj som förlorat sin son och bror i denna djävulska sjukdom. När jag satt där inne kände jag: Hur kan detta få hända? Jag vet ju att det är slumpen som avgör, att det händer alla andra men ingen jag har i min närhet men när man minst anar det så händer det. Jag kan inte sätta mig in i deras sorg just nu, jag kan inte förstå hur de känner, jag kan inte säga: Det blir bra ska ni se. För hur skulle det någonsin kunna bli bra? Bara tanken på att mista mitt barn får mig att vilja sluta andas för utan henne skulle mitt liv ta slut och sen ser jag min farbror och hans fru stå ut med denna plåga och fortsätta leva och jag undrar hela tiden: Hur klarar de utav det. Det var en fin stund i kyrkan, det var många tårar, det var musik som berörde och det var en känsla av overklighet och hjälplöshet som fanns hos alla. Jag önskar jag kunde göra någonting för min farbror för att ta bort smärtan men jag vet att detta sår aldrig kommer läka helt. Upp verkar man alltid kunna ta sig men den där tomheten kommer aldrig försvinna. Jag är tacksam för allt jag fått i mitt liv. Tacksam att jag har en frisk tjej som ger all denna glädje men jag kommer alltid känna en sorg för vad de får gå igenom och tänka: Varför dom, varför inte jag, varför ingen annan, VEM BESTÄMMER? Ödet? Gud? Ja jag är förbannad, jag bara skriver för det är så rörigt i min skalle. vad ska jag känna? Vad ska jag tycka, tänka? vad tycker andra om vad jag tycker och hur går pratet i familjen? Vet ni vad? Jag får vara ledsen, jag får känna medlidande, jag får vara arg och jag kommer aldrig tycka eller tänka någonting om vad alla andra tycker och känner för alla bearbetar saker på sitt sätt. Victor har lämnat oss alla och jag önskar att min farbror med familj finner tröst i denna sorg. Tack till mina underbara kusiner som håller ihop i denna svåra stund och tack till mina fastrar. Ni vet att det betyder. Ta hand om varandra, som om det vore den sista dag tillsammans. Vila i frid lilleman.........tack Nev för att du fanns vid min sida idag! Inga ord kan beskriva min tacksamhet i det stöd jag känner.

Jag ääääääääääääääääter - men vad fan hände här egentligen? Jag äter chips. Jag brukar låta bli, men frestelsen var för stor. jag är en sucker av cheeseburgare och när idioter är så smarta så de gör chips med cheeseburger smak, DÅ kan inte jag låta bli. OCH som jag NJUTER, rena himmelriket i käften just nu. Kan man leva på chips? För då ska jag leva på dessa tills det växer cheese ur örat på mig.

Tisdag, vet inte vad det är med mig. Morgonhumöret är det värsta på länge. Vet inte varför, tror jag sov. Tack vare Valerina iofs men ändå, jag sov...vaknade med hjärtklappning pga störda drömmar men drömmar är drömmar och det bästa med dem är att jag kan be dem fara och flyga. så för att fortsätta min hysteri från igår då hela köket gjordes rent så tog jag tag i sovrummet idag. Jag har bankat hyllor, klämt ett finger, rivit sönder trasiga kläder, skrattat åt mig själv, tackat mig själv för att jag gått ner i vikt och kan kasta typ 20 par jeans (som vanligt la jag dem i en påse längst in...vem vet lixom....kasta kläder...svårt det där..) Nu är allt organiserat. Rättvisan har segrat. Jag fick tre av fyra garderober. Känner att alla saker har sin plats och nu har allt egna lådor, hyllor, kan nästan sortera trosor efter färg och kläder jag inte visste jag hade kvar syns så de kan användas. Nova fick flytta sitt till byrån i badrummet så nu äger hon den. Fick en smärre chock när jag satt på golvet i badrummet och vek kläder, HAR NI KOLLAT UNDER ETT HANDFAT någon gång? Jag brukar ju självfallet städa där genom att dra trasan lite lätt där. Jag ska upplysa er om att det samlas mer skit där än ni någonsin kan föreställa er, iallafall om man har en liten som gärna håller i sig i handfatet för att ta sig upp på toaletten. ojojoj, där fanns kladdkaka, bakterier från 1200 talet och vattenfärg bland annat. Nu är det ett minne blott och nästa gång ska jag ta en extra titt där. Inte konstigt man blir sjuk med så mycket gömt äckel.

Det heter ju ny vecka, nya tag. Tror jag iallafall! Jag gillar konceptet. Att man kan bortse från helgens synder (som egentligen började redan i Onsdags) Så nu är det Måndag igen, med detta ville jag välkomna hårdträningen och proteindrickandet igen samtidigt som vi bygger ett gym i källaren meeeen det hände något på vägen. MIN förbannade kropp har gett upp. Om det är av sorg eller stress kan jag inte lista ut eller om det...OCH DEN SOM PÅSTÅR ATT JAG INTE HAR NÅGOT ATT VARA STRESSAD ÖVER KAN HÄR SLUTA LÄSA. Nej, jag har inget jobb att gå till, CHECK! Nej, jag behöver inte skjutsa ungar till 15 aktiviteter i veckan, CHECK, jag har inte ens en hund att oroa mig över längre så egentligen borde jag ha det ganska skönt va? Pengarna rullar in från diverse håll (Ja jag skrattar lika mycket som ni nu) för jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen så kroppen ska reparera sig. För just nu är den ett enda svullet, blödande, gnällande, klagande, gnisslande, värkande deghelvete som mest är ivägen för mig. Jag fick tillbaka hostan, har säkerligen lunginflammation IGEN, precis som förra vintern. Varför? Jo, för jag tillåter aldrig mig själv att sätta röven i soffan och ta det lugnt när jag är sjuk. Så, jag kanske låter antibiotikan ta bort det värsta, men det är som om det sjuka bara blir pausat och sen när jag slutat med antibiotikan så PANG BOOM KRASCH BANG kommer det där jävla bakterieluktande slemäcklet tillbaka.

Tar en paus ett tag - sjuk "igen" ! och allmänt less, BRB!