Idag tog vi farväl av den starkaste stjärnan, kämpen, min lilla kusin, Victor! När vi kom ut i förmiddags sken solen och reflekterades så vackert mot snön. Det var en vacker dag, för ett ledsamt farväl. Mötte upp min faster vid Forshaga kyrka och försökte finna tröst i denna sorg. Väl inne i kyrkan kom paniken. Känslan av orrätvisa och fel sköljdes över mig när jag såg en liten kista. Det är fel, det är orättvist och jag lider något så enormt med min farbror och hans familj som förlorat sin son och bror i denna djävulska sjukdom. När jag satt där inne kände jag: Hur kan detta få hända? Jag vet ju att det är slumpen som avgör, att det händer alla andra men ingen jag har i min närhet men när man minst anar det så händer det. Jag kan inte sätta mig in i deras sorg just nu, jag kan inte förstå hur de känner, jag kan inte säga: Det blir bra ska ni se. För hur skulle det någonsin kunna bli bra? Bara tanken på att mista mitt barn får mig att vilja sluta andas för utan henne skulle mitt liv ta slut och sen ser jag min farbror och hans fru stå ut med denna plåga och fortsätta leva och jag undrar hela tiden: Hur klarar de utav det. Det var en fin stund i kyrkan, det var många tårar, det var musik som berörde och det var en känsla av overklighet och hjälplöshet som fanns hos alla. Jag önskar jag kunde göra någonting för min farbror för att ta bort smärtan men jag vet att detta sår aldrig kommer läka helt. Upp verkar man alltid kunna ta sig men den där tomheten kommer aldrig försvinna. Jag är tacksam för allt jag fått i mitt liv. Tacksam att jag har en frisk tjej som ger all denna glädje men jag kommer alltid känna en sorg för vad de får gå igenom och tänka: Varför dom, varför inte jag, varför ingen annan, VEM BESTÄMMER? Ödet? Gud? Ja jag är förbannad, jag bara skriver för det är så rörigt i min skalle. vad ska jag känna? Vad ska jag tycka, tänka? vad tycker andra om vad jag tycker och hur går pratet i familjen? Vet ni vad? Jag får vara ledsen, jag får känna medlidande, jag får vara arg och jag kommer aldrig tycka eller tänka någonting om vad alla andra tycker och känner för alla bearbetar saker på sitt sätt. Victor har lämnat oss alla och jag önskar att min farbror med familj finner tröst i denna sorg. Tack till mina underbara kusiner som håller ihop i denna svåra stund och tack till mina fastrar. Ni vet att det betyder. Ta hand om varandra, som om det vore den sista dag tillsammans. Vila i frid lilleman.........tack Nev för att du fanns vid min sida idag! Inga ord kan beskriva min tacksamhet i det stöd jag känner.