Det heter ju ny vecka, nya tag. Tror jag iallafall! Jag gillar konceptet. Att man kan bortse från helgens synder (som egentligen började redan i Onsdags) Så nu är det Måndag igen, med detta ville jag välkomna hårdträningen och proteindrickandet igen samtidigt som vi bygger ett gym i källaren meeeen det hände något på vägen. MIN förbannade kropp har gett upp. Om det är av sorg eller stress kan jag inte lista ut eller om det...OCH DEN SOM PÅSTÅR ATT JAG INTE HAR NÅGOT ATT VARA STRESSAD ÖVER KAN HÄR SLUTA LÄSA. Nej, jag har inget jobb att gå till, CHECK! Nej, jag behöver inte skjutsa ungar till 15 aktiviteter i veckan, CHECK, jag har inte ens en hund att oroa mig över längre så egentligen borde jag ha det ganska skönt va? Pengarna rullar in från diverse håll (Ja jag skrattar lika mycket som ni nu) för jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen så kroppen ska reparera sig. För just nu är den ett enda svullet, blödande, gnällande, klagande, gnisslande, värkande deghelvete som mest är ivägen för mig. Jag fick tillbaka hostan, har säkerligen lunginflammation IGEN, precis som förra vintern. Varför? Jo, för jag tillåter aldrig mig själv att sätta röven i soffan och ta det lugnt när jag är sjuk. Så, jag kanske låter antibiotikan ta bort det värsta, men det är som om det sjuka bara blir pausat och sen när jag slutat med antibiotikan så PANG BOOM KRASCH BANG kommer det där jävla bakterieluktande slemäcklet tillbaka.