The feeling

Känslan som uppstår när man i början av veckan ska hämta sin unge från dagis och en stor grön lapp lyser upp dörren med texten: MAGSJUKA GÅR PÅ AVDELNINGEN och så information om de 48 timmarna osv. Direkt sätter hjärnaktiviteten igång. Jag tänker syskonpar, jag tänker känslan av att spy upp inälvor för att kroppen gjort sig av med allt som någonsin fanns. Bara tanken får mig att vilja spy och jag går och känner efter om jag kanske mår illa. Nova hostar till lite konstigt, får en konstig min, jag väntar, väntar och väntar i 5 sekunder som känns som ett år men inser att det bara var, ja just det, HOSTA!

En annan sak som har med sjuklingar att göra. Nova har två personer i sin närhet som ej fått vattkoppor och viruset kan ge bältros för dem som inte fått det som barn och det kan vara ganska jobbigt, speciellt om man är äldre. SÅ, jag är inte den föräldern som verkligen ÖNSKAR att mitt barn ska smittas av vattkoppor. Jag vet föräldrar som vill att deras barn ska få det och jag kan förstå dem men för mig kommer det innebära isolering från två personer som hon träffar OFTA! Så, gissa min förvåning och ilska när jag är på Mac D med Novas pappa och bakom mig i kön står en unge med så mycket vattkoppor så man kan tro hela hans kropp är uppbyggt av monsterblåsor. En livlig unge, som inte står still, som kladdar på bänken, som springer fram och tillbaka och jag tänker: LUFTBURET VIRUS, ISOLERA ER FÖR FAN, ta fram skyddsdräkter, sanera hela stället och be till gud....well, jag kanske är gnällig om småsaker. Jag kanske bara ska acceptera...JAG KANSKE SKA FÅ HATA ANDRAS SJUKA UNGAR OCH DUMMA FÖRÄLDRAR! bah...var bara tvungen!



Bältros....


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback