Igår när mini skulle lägga sig så ville hon inte riktigt somna! Så, jag gick in och frågade henne vad det var om. Hon svarade mig: Det står en ängel där och jag vill sova själv. Hon pekar mot sänggaveln. En ängel frågar jag henne! JA, en sån som sitter på väggen (Har tavlor på 3 änglar) JAHA, svarar jag igen och frågar henne om det är en pojke eller flicka och hon svarar snabbt flicka. Hänvisar till att hon tidigare sett både min farfar och en flicka (förmodligen flickan som dog i den här lägenheten) så jag frågade henne om hon inte kunde sova ändå men hon ville promt sova ensam inatt. Så, jag bad henne knäppa sina händer och säga tack gud för denna fina ängel men jag vill sova själv inatt. Hon gjorde det utan att tveka och sen log hon och vinkade hejdå och sa: Så mamma, nu är hon borta!  

Blev precis kallad för ett blont alkisluder av en tjej jag förr tyckte var en okej människa. Sen skrev hennes man till mig och frågade om vi skulle ses. Tyvärr (för hans skull) sa jag nej då jag inte vill ha klamydia i halsen eller ögat heller för den delen. Sen skulle jag tydligen vara en fitta också. Kan jag väl vara, har ju ändå en så! Inte mitt fel att hennes spegel slår henne på käften när hon ävar repliken: Did you talkin to me! Well, jag skulle passa mig för henne! Så bäst att göra det så jag slipper både hepatit och hiv. Ta hand om dig tjejen, var rädd om dig. Det går över. Skammen alltså...inte HIV!

Plockat ett kilo kantareller idag! Sweet! Fått vila ut fysiskt men haft uppror psykiskt. Haft världens goaste unge hela dagen. Klockrena kommentarer och mysvila! Nu insåg jag vilken jobb jag hade att göra med kantarellerna. Jobbigt! Sitter och väntar på att syster ska ringa. NYFIKEN!

Älskade lilla hjärtat är hemma igen. Massa mys! Så nu är det min vecka med allt vad det innebär. Imorgon ska vi iallafall ut på äventyr och kommer hem sent på kvällen. Känner mig helt mowsig i skallen efter dagens sovmarathon. Orkar knappt med mig själv dessa dagar. För mycket tankar. FÖR MYCKET! Och det spelar ingen roll om jag säger dem här eller säger dem högt. Det är ändå för mycket. Önskar jag hade samma styrka som S att bara välla ur sig allting. Kanske är S jag ska börja med för att se om det kanske släpper lite. Håller ju ganska hårt i mig själv.

...Om jag är tyst är det fel, då sprängs jag tydligen. Om jag pratar (i mitt fall skriver) då jag skriver bättre än pratar om känslor så är det fel. Då får jag folk att må dåligt. Då får jag dåligt samvete för att jag pratar över huvud taget! Om jag försöker förklara, och så har det vart i alla tider så blir det fel. Så varför håller jag inte bara käften? Det har fungerat förut. Då är det bara jag som mår dåligt och till sist går det över gränsen, jag får en mental kollaps och gråter i en vecka för att sen repa mig. Men ingen annan blir lidande. Det är inte min mening att få folk att ta åt sig av det jag skriver. Då skriver jag det. Typ: Du kan ta åt dig av detta! Men, om jag skriver om nåt som är ett stort problem i mitt liv så är det ju nåt jag uppfattar från flera personer.

Så roligt det är med folk som vill slita halsen av ens vänner men som sen backar ur när man verkligen ber dem komma och få det överstökat. Trött på att en del hotar med saker till höger och vänster. Så fruktansvärt onödigt! Well, deras problem men låt bli mina vänner!

Mysmorgon deluxe. Frukost i sängen med mini. Hon fick mig att lova att jag skulle hämta henne på dagis idag och eskortera hem henne till sin far där hon ska spendera helgen. Så det blir en powerwalk dit efter staden där jag ska inhandla billig dricka och sen ska man väl typ städa och försöka hitta på något roligt man kan göra ikväll :) Man vet inte hur folk vill ha det. En del är nöjda med bara hemmafest medans andra vill att det ska hända saker hela tiden.

Skolan alla gick på för att läsa upp betyg flyttar ju till Hammarö nu. För er som inte vet är det väl typ  en halvmil från stan. Rätta mig om jag har fel. Ala som gått här vet vilket jävla dagis det är. Lärarna favoriserar, ledningen har ingen direkt koll. Ingenting har flytit på, varken med praktikplatser eller omprovstillfällen. Det är en lång historia som kan göras kort för att ni inte ska tröttna: KAOS! Punkt...!

Öppnar dörren till dagis. Hör ett snyftande och sen kommer min unge i snigelfart och väser: JAG vill INTE vara här! Sen vart det gråtattack, samtidigt som hon försökte få fram att hon ville ha vatten. När vi skulle gå skrek hon glatt: SEEEEES IMOOORN! Ja, tillfällig breakdown för mini. Hon har ju lärt sig att cykla den lilla skiten. På sån där trehjuling och vanlig cykel med stödhjul också för den delen :) Undan går det. Hjärtat är mer eller mindre i halsgropen hela tiden. Så, hur som helst! Vi cyklade till hennes far, fick i oss amerikanska pannkakor så jag blev spyfärdigt mätt. Kramade på Sally och drack vidrigt kaffe...seriöst...byt KAFFE!

Imorse hittade jag min ödla död :/ trodde verkligen hon sov först men lyfte på stenen och nej, hon reagerade inte alls. Tog upp henne och hon var helt iskall och livlös :( Var på väg att göra HLR men ångrade mig dessvärre ganska snabbt. Det hade nog inte spelat någon större roll. Så, mitt lilla snuttegryn. Vart du än är. Min unge kommer tvinga mig att köpa en ny eftersom allt ont är mammas fel så hur tyckte du att jag skulle lösa detta? Vem ska nu sitta på min axel när jag ser på film ensam? Kommer sakna dina klor, din tunga och din enorma dödarlust. Yääh! Ingen kunde döda som du!

Monsternatt. Somnade halv fem. Pratade i telefon med R och försökte bli sövd med maskinen låtar. Försökte cuddla in mig i Nova men hon blev sur. Sen kom tårarna och paniken och där skriver jag ingenting mer om det era skadeglada jävlar. 2 Underbara vänner fattade att något var fel och skrev till mig. Då blir man varm i hjärtat! Ni vet vilka ni är! Lämnade Nova och sov ut nu på morgonen. Åt nån form av frulle i sängen. Skulle plugga men energin försvann. Loggade in och kollade vad jag fått för betyg på den andra skiten. Fick ett VG så vart rätt mallig över det! Ska plugga när jag fattat vad de menar att jag ska skriva men nu ska jag gå och kasta vindruvor på nån stackars sate!

Tack till er som ger mig ett leende på mina läppar. Tack till er som aldrig slutar lyssna. Tack till er som stöttar mig, håller mig ovanför ytan och ger mig tid att tänka. Ni är guld värda och ni vet vilka ni är!

Obehagskänslan i magen. Deja vu i mitt närminne, ångest sen lång tid tillbaka. Jag kan inte vara helt normalt funtad men jag är livrädd, så fruktansvärt livrädd att en dag vakna upp i mitt eget blodbad, att jag inte ska ha någonting kvar! Att alla bara ska ha dragit för att det är fel på mig. Jag ska inte fylla min blogg med skit, men jag mår skit. Jag försöker leva för min dotter men tristessen som dyker upp de veckorna jag har utan henne. Makalöst skrämmande. Sover inte på nätterna, imorse somna jag fyra. Glömmer bort att äta ibland...sen får jag henne och allt är normalt för ett tag...jag försöker be om hjälp men jag är 24 år och då ber man inte om hjälp!

Idag har jag defenetivt haft en mysdag med bästa! Blivit uppvaktad och firad på det allra bästa sätt. Mina vänner, min älskade egna la familia satt här med mig, räknade ner klockan och sa grattis. Tack för att ni finns, ni vet precis vilka ni är!

Att somna igår var ingen lätt match! Inte nog med det så vaknade jag redan 06.40. Buhu! Men sov lite till och nu har jag nyss avslutat storstäd och ska försöka få i mig lite lunch innan S komer. Blir en mysdag med henne och imorgon fyller jag tydligen år så kanske ska måla klart mina väggar i hallen så jag slipper höra det sen. Ja, jag har bott här sen April men jag har haft arslet fullt upp och flyttade inte ens in ordentligt förrän Maj och ja, jag började måla och sen fick jag hjälp och sen försvann stegen och maskeringstejpen och orken och tiden och JA, jag SKA! På en gång faktiskt! Over and out!

Man kanske skulle gå och kväva sig själv med kudden och hoppas morgondagen har något bra att erbjuda! Annars är planen för veckan att imorgon städa/plugga/måla klart hallen, på Torsdag göra pizzadegar till 20 pers och så just det, Onsdag där emellan, Krama farmor, ha bonusdag med mini, fylla år tydligen och på Fredag ska jag firas som den prinsessa jag är och jag ska göra helgen underbar. Well, sova var det! Saknar dig....

My brother from another mother kom på besök. Han matade mig med cheeseburgare och sa: Du är skinny gumman, ÄT! Happ, där satt jag med en cheese i munnen och försökte berätta allt som hänt sen vi sist träffades. Efter korta språng hoppade jag upp på hans rygg och drog till Larsson där minilarsson var vaken och vi målade fula saker och så fick jag skriva autografer. När mini sov så drack vi The som hette sunrise *fniss* på balkongen och berättade hemlisar. En bra kväll med andra ord.

Igår kväll kunde jag trots kvävningsförsöket av mig själv inte somna. Så, jag frågade liten om hon var vaken. Hon frågade mig i retur om det var morgon. Jag sa nej och då vände hon sig om och sa godnatt mamma. HAHAHAHA! Jag frågade dock om hon ville titta på stjärnor. Ungen stod upp och såg laddad ut för ett marathonlopp på en microsekund. Så, vi cuddlade ner oss under täcket på balkongen i sängen jag ställt ut där (Blir som en soffa med alla kuddar) och så låg vi och tittade på vita, gnistrande stjärnor och vinkade till farfar, Diva, hennes gammelfarmor på D sida av släkten. Det var en fin natt, som varade i en kvart, sen somnade hon i mitt knä samtidigt som vi satt och nynnade på blinka lilla stjärna.