...Om jag är tyst är det fel, då sprängs jag tydligen. Om jag pratar (i mitt fall skriver) då jag skriver bättre än pratar om känslor så är det fel. Då får jag folk att må dåligt. Då får jag dåligt samvete för att jag pratar över huvud taget! Om jag försöker förklara, och så har det vart i alla tider så blir det fel. Så varför håller jag inte bara käften? Det har fungerat förut. Då är det bara jag som mår dåligt och till sist går det över gränsen, jag får en mental kollaps och gråter i en vecka för att sen repa mig. Men ingen annan blir lidande. Det är inte min mening att få folk att ta åt sig av det jag skriver. Då skriver jag det. Typ: Du kan ta åt dig av detta! Men, om jag skriver om nåt som är ett stort problem i mitt liv så är det ju nåt jag uppfattar från flera personer.