Appe

Hundabstinens som man har börjar jag snart bli tokig, kör snart rulla runt, sitt och ligg med Nev (Passar han iofs då han faktiskt åt hundgodis i affären idag och med allvarlig min sa: Näääe, inte min stil..) well, anyway. I VÄNTAN på att vi ska hitta rätt hund för oss som har allt vi vill ha och som kan göra allt som vi vill så fick vi låna Sofies Appe. En vit ståtlig schäfer. Ska ha han i tre dagar och nu ligger han och myser i soffan med mig medans Nev tränar, MUUHAAWAAAAHA! Sofförbud om herrn får bestämma men synn jag tränar fortare än honom då ;) Gissa vem som är uppe hypertidigt imorgon och springer med hund. Här ska utnyttjas tillfälle!


Ceasar

Sitter och tittar på Ceasar Milan och kan inte annat än förundras över hans metoder. Om jag hade lärt mig det som jag har lärt mig efter månader av tv tittande med problemhundar så hade nog jag lyckats fixa Sally. Jag har lärt mig att oavsett beteende så är det samma korrigering som gäller. Många säger att han är en bluff, att han säljer programmet och att det tar tid att lära hunden rätt beteende men nu för tiden så har de börjat tidsätta alla övningar mer eller mindre och jag förvånades verkligen hur han fick en rädd hund lugn på 8 minuter genom att bara sitta ner bredvid buren. Längtan efter hund är stor och med all vetskap jag har nu så får det mig att tänka ännu mer att Sally inte var ett hopplöst fall utan det var jag som inte hade kunskap nog och med den vetskapen blev jag genast mer stark!

Hundrasism

Jag vill börja med att be er läsa detta: http://www.vf.se/nyheter/forshaga/kamphundar-gick-till-attack-mot-barnfamilj


Det står mer i papperstidningen så har ni den kan ni läsa resten av denna tragiska artikel. Inte tragisk för att deras hund blev attackerad utan tragisk för att vi idag 2012 fortfarande använder ordet kamphund och pitbull (förutom att Vf skrev fel och skrev pitpull, WAAHAHAHAHAHA) Well, jag ska börja lite lätt innan jag får ett raseriutbrott.


Nu får det faen vara nog med denna hundrasism. Sluta kalla vissa raser för "kamphundar", SLUTA tro att det finns så brutalt många pitbulls i Sverige. SLUTA tro att alla hundar som ser ut som en mordisk hund är född till att döda. När ska Sverige fatta att alla hundar har detta i sig mer eller mindre, att statistiken visar att det är mestadels våra kära familjehundar så som schäfer och småhundar som står för mest bett? Det är när uppfuckade, pengakåta människor väljer att korsa blandras på blandras som det blir fel i skallen på vissa hundar och det är alltid ägarens fel. Ta för fan och förbjud visst folk att ha hund men sluta kalla andras hundar efter ras för kamphundar, det är ett smutsigt ord som ingen snäll hund förtjänar. På Nazitiden var det schäfer som var kamphund, sen var det dobermann och rottweiler och sen de så kallade pitbullshundarna. IDIOTER!



Har ni tänkt på denna liknelse. En mördare som dödar andra personer pga lusten, som sen skyller detta på sin uppväxt kan på ett eller annat sätt jämföras med en hund som attackerar för att döda. Jag tänker inte så djupt och långsint som ni kanske tror. Jag tänker snarare biologi, normalt beteende, hur raser är skapta för att jaga eller jagas, äta eller ätas. Hoppas att ni läste artikeln jag la upp här för några dagar sen om hur pitbull fick sitt elaka rykte.



Till att börja med: 600 personer per år blir bitna av hundar så pass att de behöver söka läkare. Det är 0,075% av alla hundar. På 10000 hundar är det 7 stycken som bitit någon så att de hamnat på sjukhus.
En person var sjätte år dör av hundbett. Alla dessa fall de senaste 30 åren var över 40 år. Raser ej angivna.


Över hälften av de som blivit bitna blev det av egen hund eller en en hund de känner.

Källa: Epidemiologiskt centrum, patentverket och socialstyrelsen.



Lite statistik:

1.Schäfer: 2,83
2.Doberman: 2,71
3.Spets: 1,81
4.Pekineser: 1,56
5.Tax: 1,35.
6.Schnauzer: 1,33
7.Collie: 1,30
8.Jakthund: 1,29
9.Pudel: 0,98
10.Rottweiler: 0,92
11.Beagle: 0,80
12.Terrier: 0,61
13.Bernersennenhund: 0,58
14.Labrador/retriever: 0,49
15.Blandras: 0,46
16.Spaniel: 0,31
17.Shi Tzu: 0,26
18.Malteser: 0,00

Fotnot: Risknivån är beräknad genom att dividera andelen hundar av en viss ras med hur ofta hundar av samma ras bitit barn illa.

Källa: Pediatrics




Jag kan bara småle lite åt att jag hade en dobermann och tackar högre makter för att jag uppfostrade båda dem väl till att inte bita utan vara lägre i rang än min dotter. Ni som vill hyckla och kalla mig idiot varrsegoda! Men om vi ska gå till de raser som ni kallar för pitbulls, kamphundar så är de inte ens med på listan, eller jo, just det, låt mig tänka: DET NI TROR ÄR JUST DESSA RASER GÅR NUMERA UNDER BLANDRASER då alla vet att renrasiga pitbulls finns i fåtal i Sverige (400-500)



De hundar som benämnts "kamphundar" av media, har till nästan 50% varit korsningar av raserna Rottweiler och Pitbull. De resterande 50% har varit "pitbull-liknande" hundar, som dock inte har mer gemensamt med ursprungshunden än utseendet, dvs mellanstor och muskulös. Hundägarna har uteslutande varit ungdomar under 20 år, 40% av ägarna har t.o.m. varit under 17 år. Gemensamt för dessa hundägare är att de skaffat en hund för utseendets skull och inte för dess egenskaper. De har skaffat en brukshund och hållit den som sällskapshund och inte haft något intresse av att aktivera hunden på ett brukligt sätt. Istället har ägarna "laborerat" med hunden vilket leder till att ägarna i slutändan har en hund med de egenskaper de ej har klarat av att hantera. ( Tjock text = Skrivet av Conny Bergman)



Då frågar jag alla er: Ska då alla de fina, lydiga väluppfostrade hundar av samma ras bli kallade för kamphundar bara för att det väcker uppmärksamhet? Jag skulle bli förbannad om jag hade en amstaff som blev kallad för pitbull eller kamphund. På 1930-talet gick det en serie på biograferna i USA som hette "Little Rascals". Den handlade om några busungar med en busig hund, "Petey the Pup", en vit "Pitbull" med en (ditmålad) svart ring runt ena ögat. Detta gav upphov till ett sk "Lassiesyndrom" i USA; "Alla" ville ha en sådan liten hund. AKC fick upp ögonen för rasen och 1936 valde man ut 50 st renrasiga American Pitbull Terriers (kravet ställdes att hundarna skulle vara renrasiga i 3 generationer, med UKC-stamtavla för överföring och godkännande i AKC-registret). AKC döpte hunden till Staffordshireterrier för att undvika förväxlingar med den engelska "kusinen" Staffordshirebullterrier. Tilläggas skall att stamböckerna sedan dess har öppnats ett antal gånger för att kunna korsa in nytt blod i Am.Staffen, samt att man i USA kan ta en AKC-registrerad Am.Staff och registrera den som "Pitbull" i UKC. Det går
dock ej att göra det motsatta

Jag avslutar med detta briljanta citat av Conny Bergman: Jag har många gånger blivit glad när jag besiktigat en omhändertagen "Pitbull"-liknande hund. Även om hunden kanske har blivit både knivskuren, misshandlad och använd i gäng-slagsmål, så har det aldrig varit några problem i hanteringen. Hundarna har, trots allt de genomgått, haft kvar sitt fötroende för oss människor. Och däri ligger också den stora anledningen till att alla olämpliga hundägare inte har större problem med sina "Pitbull-liknande" hundar; det handlar om en väldigt förarvek hund som inte ifrågasätter gränser. De bit-incidenter som inträffat tror jag beror på en mental defekt hos berörda individer. De kan som individer inte hantera begreppet rädsla och flykt, utan löser problemet med hjälp av social kamp och använder bara "reptilhjärnan". Givetvis finns det inom den här rasen "genetiska blindgångare" som det finns inom alla raser, men alla som sett en hund attackera en "dumpe" (del av mentaltest för hundar) förstår nog vad jag menar. Vad är då orsaken till att så många unga människor väljer att skaffa sig den här typen av hundar? Som ersättning för ett obefintligt självförtroende? Jag brukar göra jämförelsen med MC-gäng. Man skaffar sig en motorcykel för att kunna ha en tuff väst med märken på sig, inte för att man har ett brinnande motorcykelintresse. Man vill ha statusen och får respekten som västen inger hos folk -men får man problem med motorcykeln så behöver man hjälp.





How Did Pit Bulls Get Such a Bad Rap?

 

By Jon Bastian
If current news reports are to be believed, pit bulls have been attacking and biting humans left and right—to the point that many communities are considering breed-specific bans on pit bulls.
Would it surprise you to learn that pit bulls used to be America’s darlings? Before the mid-80s, stories of pit bull attacks are practically non-existent. There is even some confusion over exactly which breed of dog is a pit bull—the definition includes the American pit bull terrier, the Staffordshire terrier and, at times, the bulldog. This confusion seems to have dogged the breed from the beginning, as there is some disagreement over the origin of pit bulls.
Where do pit bulls come from and how did they get such a bad rap?
Two Possible Histories of Pit Bulls
In one theory, pit bulls began during antiquity as the so-called Molossus, a now-extinct breed that was used by the Greeks as shepherds and guard dogs. In times of war, they marched off to battle with their humans. Eventually, so the theory goes, the Molossus made it to early Britain, where it became known as the Mastiff. In the first century CE, Rome discovered the breed after defeating the Britons, and the dogs spread all over the empire. For the next four hundred years, they were used as war dogs, and intermixed with various local breeds all over the European continent, becoming the forerunners of the modern pit bull.
A competing theory places the origin of the pit bull in England at the time of the Norman Conquest in 1066, when butchers would use large, Mastiff-type dogs as “bullenbeissers,” which translates as “bull biter.” Trained to latch onto a bull’s nose and not let go until the animal was subdued, these dogs were the only way that humans could regain control when a bull became agitated. Unfortunately, this practical if dubious use eventually led to the “sport” of bull-baiting, where dogs were put in a pit with an intentionally riled-up bull and spectators placed bets on which dog would hold on the longest, or bring the bull down. You’ve probably guessed it by now, but this is also the origin of the terms “pit bull dog” and “bulldog.”
Still not a specific breed, the bullenbeissers were bred with Terriers, combining their intelligence with the strength of the Mastiffs. As bull-baiting came to be banned in the 19th century, dog fighting became popular as an underground and quasi-illegal activity in the UK. British immigrants to the U.S. at that time brought dog fighting, as well as their dogs, to the New World. However, as the breed spread to Americans and Americans spread across the continent, pit bulls began to be put to their original use, as general purpose herding and working dogs. Because of their fighting history, though, the American Kennel Club would not recognize the breed until 1936, although they defined it as a Staffordshire terrier, distinct from the American pit bull terrier.
Early Perceptions of Pit Bulls
Far from being considered a killing machine on legs, pit bulls seem to be an American favorite in the early half of the century—indeed, during World War I, the country itself is personified as a pit bull on army recruitment posters, and several pit bulls go on to become famous in the American military. Referring to an athlete as a pit bull is a very common sports metaphor through the 1930s, and it is meant as the highest compliment. There is also a famous racehorse in the late 1930s named pit bull, as well as a number of pit bull stars of early motion pictures. Frequently, pit bulls are associated with children, as in the Our Gang comedies, as well as with Buster Brown, both in short films and as the corporate mascot for a shoe company. The famous RCA Victor image of a dog and a gramophone also featured a pit bull terrier.
From the turn of the century until the early 1980s, there is exactly one dog attack story to make the national papers and mention pit bulls, but that’s probably because it involved a man intentionally siccing a pack of 26 dogs on a young woman. According to a 1947 article in The Independent (St. Petersburg, Florida), “Attorneys said they believed it was the first time the state had invoked a statute which would find the owner guilty of manslaughter if it were proven that he permitted vicious animals to run free and they attacked and killed a human being.” There’s no mention of pit bulls as vicious and no call for a ban of the breed, just a human being held responsible for inducing the dogs to attack. Ironically, though, it is in Florida forty years after this incident that the first breed-specific ban is enacted. In the intervening decades, “pit bull” continues to be a popular description for athletes and when the breed does turn up in newspapers, it’s more often than not in a classified ad for puppies.
The only mention during the 1960s that isn’t an ad is a rather amusing bit from gossip columnist Earl Wilson, who reported in his August 22, 1969 column, “Sonny and Cher, who used to scare people, have now been scared by people. ‘Totally horrified’ by the Sharon Tate murder case, they bought a big dog—‘a pit bull terrier’—to protect them and their little daughter Chaste [sic] at their Hollywood Home...” It is at about this time that using large dogs for personal protection becomes popular, but pit bulls are still not singled out as particularly dangerous. In 1971, a new law allows the U.S. Postal Service to bill people for injuries caused to letter carriers by their dogs, but it applies to all dogs, and the general attitude is still one of human responsibility. In a syndicated New York Times story from 1977 on dog bites, opening with the story of a seven year-old boy receiving a very minor injury from a Great Dane, author Jane E. Brody advises, “(S)imple precautions on the part of the dog owners and potential victims could prevent most of these attacks.”
A Change in Pit Bull Perception
Less than a decade later, that had all changed and by New Year’s Day 1986, over thirty communities are considering breed-specific bans on pit bulls. What changed? For one thing, despite being illegal in all fifty states, dog fighting made a comeback in the 80s, and the pit bull is the dog of choice. It is also the preferred guard dog for drug dealers and gangs, with a hugely publicized attack in 1987 in which a pit bull guarding a marijuana crop in California mauls and kills a two-and-a-half year-old boy. By the summer of that year, every single proposed ban has become law, but not necessarily with the support of animal professionals. Kent Salazar, head of Albuquerque’s animal control division, commented at the time of their proposed ban that he didn’t think breed-specific legislation was necessary, saying, “We have all the means to protect people with clauses about vicious dogs.” He also noted that, a few years previously, Doberman pinschers were the target of such bans. His words went unheeded, and Tijeras, New Mexico, just outside of Albuquerque, passes the toughest pit bull ban of the time, allowing animal control officers to seize and destroy them on sight without compensation to the owner.
The various pit bull bans are decried by animal control officials as “the most concentrated legal assault on a specific breed they can recall,” as well as “canine racism.” The Houston Chronicle quotes unnamed officials as placing the blame for the problem squarely on humans. “(M)any of the pit bull attacks are due to a skyrocketing number of poorly bred and badly trained dogs raised by backyard breeders, who are trying to cash in on the pit bull’s growing reputation as a cheap, but deadly effective guard dog, particularly in urban areas.”
Nearly thirty years after the beginning of this anti-pit bull hysteria, the tide seems to be turning a little bit, but every step forward is followed by a step back. Even as Florida is attempting to overturn all breed-specific legislation, Fond du Lac, Wisconsin is considering imposing a new ban. Yet it only takes a brief look at the history of pit bulls to realize that the dogs are not the problem; the humans who misuse them are. For over a hundred years, holding the owners personally responsible was enough to prevent attacks, and the breed was perceived as very child-friendly. With outreach and education, it may be possible to restore that image and rehabilitate the pit bull’s reputation, restoring an iconic American dog to its rightful place among mankind’s best friends.

Hoppas ni orkar läsa, jäkligt bra artikel



By Jon Bastian

If current news reports are to be believed, pit bulls have been attacking and biting humans left and right—to the point that many communities are considering breed-specific bans on pit bulls.

Would it surprise you to learn that pit bulls used to be America’s darlings? Before the mid-80s, stories of pit bull attacks are practically non-existent. There is even some confusion over exactly which breed of dog is a pit bull—the definition includes the American pit bull terrier, the Staffordshire terrier and, at times, the bulldog. This confusion seems to have dogged the breed from the beginning, as there is some disagreement over the origin of pit bulls.


Where do pit bulls come from and how did they get such a bad rap?

Two Possible Histories of Pit Bulls

In one theory, pit bulls began during antiquity as the so-called Molossus, a now-extinct breed that was used by the Greeks as shepherds and guard dogs. In times of war, they marched off to battle with their humans. Eventually, so the theory goes, the Molossus made it to early Britain, where it became known as the Mastiff. In the first century CE, Rome discovered the breed after defeating the Britons, and the dogs spread all over the empire. For the next four hundred years, they were used as war dogs, and intermixed with various local breeds all over the European continent, becoming the forerunners of the modern pit bull.


A competing theory places the origin of the pit bull in England at the time of the Norman Conquest in 1066, when butchers would use large, Mastiff-type dogs as “bullenbeissers,” which translates as “bull biter.” Trained to latch onto a bull’s nose and not let go until the animal was subdued, these dogs were the only way that humans could regain control when a bull became agitated. Unfortunately, this practical if dubious use eventually led to the “sport” of bull-baiting, where dogs were put in a pit with an intentionally riled-up bull and spectators placed bets on which dog would hold on the longest, or bring the bull down. You’ve probably guessed it by now, but this is also the origin of the terms “pit bull dog” and “bulldog.”


Still not a specific breed, the bullenbeissers were bred with Terriers, combining their intelligence with the strength of the Mastiffs. As bull-baiting came to be banned in the 19th century, dog fighting became popular as an underground and quasi-illegal activity in the UK. British immigrants to the U.S. at that time brought dog fighting, as well as their dogs, to the New World. However, as the breed spread to Americans and Americans spread across the continent, pit bulls began to be put to their original use, as general purpose herding and working dogs. Because of their fighting history, though, the American Kennel Club would not recognize the breed until 1936, although they defined it as a Staffordshire terrier, distinct from the American pit bull terrier.


Early Perceptions of Pit Bulls

Far from being considered a killing machine on legs, pit bulls seem to be an American favorite in the early half of the century—indeed, during World War I, the country itself is personified as a pit bull on army recruitment posters, and several pit bulls go on to become famous in the American military. Referring to an athlete as a pit bull is a very common sports metaphor through the 1930s, and it is meant as the highest compliment. There is also a famous racehorse in the late 1930s named pit bull, as well as a number of pit bull stars of early motion pictures. Frequently, pit bulls are associated with children, as in the Our Gang comedies, as well as with Buster Brown, both in short films and as the corporate mascot for a shoe company. The famous RCA Victor image of a dog and a gramophone also featured a pit bull terrier.


From the turn of the century until the early 1980s, there is exactly one dog attack story to make the national papers and mention pit bulls, but that’s probably because it involved a man intentionally siccing a pack of 26 dogs on a young woman. According to a 1947 article in The Independent (St. Petersburg, Florida), “Attorneys said they believed it was the first time the state had invoked a statute which would find the owner guilty of manslaughter if it were proven that he permitted vicious animals to run free and they attacked and killed a human being.” There’s no mention of pit bulls as vicious and no call for a ban of the breed, just a human being held responsible for inducing the dogs to attack. Ironically, though, it is in Florida forty years after this incident that the first breed-specific ban is enacted. In the intervening decades, “pit bull” continues to be a popular description for athletes and when the breed does turn up in newspapers, it’s more often than not in a classified ad for puppies.


The only mention during the 1960s that isn’t an ad is a rather amusing bit from gossip columnist Earl Wilson, who reported in his August 22, 1969 column, “Sonny and Cher, who used to scare people, have now been scared by people. ‘Totally horrified’ by the Sharon Tate murder case, they bought a big dog—‘a pit bull terrier’—to protect them and their little daughter Chaste [sic] at their Hollywood Home...” It is at about this time that using large dogs for personal protection becomes popular, but pit bulls are still not singled out as particularly dangerous. In 1971, a new law allows the U.S. Postal Service to bill people for injuries caused to letter carriers by their dogs, but it applies to all dogs, and the general attitude is still one of human responsibility. In a syndicated New York Times story from 1977 on dog bites, opening with the story of a seven year-old boy receiving a very minor injury from a Great Dane, author Jane E. Brody advises, “(S)imple precautions on the part of the dog owners and potential victims could prevent most of these attacks.”


A Change in Pit Bull Perception

Less than a decade later, that had all changed and by New Year’s Day 1986, over thirty communities are considering breed-specific bans on pit bulls. What changed? For one thing, despite being illegal in all fifty states, dog fighting made a comeback in the 80s, and the pit bull is the dog of choice. It is also the preferred guard dog for drug dealers and gangs, with a hugely publicized attack in 1987 in which a pit bull guarding a marijuana crop in California mauls and kills a two-and-a-half year-old boy. By the summer of that year, every single proposed ban has become law, but not necessarily with the support of animal professionals. Kent Salazar, head of Albuquerque’s animal control division, commented at the time of their proposed ban that he didn’t think breed-specific legislation was necessary, saying, “We have all the means to protect people with clauses about vicious dogs.” He also noted that, a few years previously, Doberman pinschers were the target of such bans. His words went unheeded, and Tijeras, New Mexico, just outside of Albuquerque, passes the toughest pit bull ban of the time, allowing animal control officers to seize and destroy them on sight without compensation to the owner.


The various pit bull bans are decried by animal control officials as “the most concentrated legal assault on a specific breed they can recall,” as well as “canine racism.” The Houston Chronicle quotes unnamed officials as placing the blame for the problem squarely on humans. “(M)any of the pit bull attacks are due to a skyrocketing number of poorly bred and badly trained dogs raised by backyard breeders, who are trying to cash in on the pit bull’s growing reputation as a cheap, but deadly effective guard dog, particularly in urban areas.”


Nearly thirty years after the beginning of this anti-pit bull hysteria, the tide seems to be turning a little bit, but every step forward is followed by a step back. Even as Florida is attempting to overturn all breed-specific legislation, Fond du Lac, Wisconsin is considering imposing a new ban. Yet it only takes a brief look at the history of pit bulls to realize that the dogs are not the problem; the humans who misuse them are. For over a hundred years, holding the owners personally responsible was enough to prevent attacks, and the breed was perceived as very child-friendly. With outreach and education, it may be possible to restore that image and rehabilitate the pit bull’s reputation, restoring an iconic American dog to its rightful place among mankind’s best friends.

 

 


Dubbelmoralens härskare

För ett tag sedan blev Akila utskälld för att hon var "lös" men eftersom lös i Akilas fall betyder LYDIG så är det inte samma sak som om jag skulle ha Sally lös, vilket jag nog bara skulle ha om himlen färgades silverfärgad. Hur som helst. Tror en gubbe på 200-250 meter med en Coliie skrek: KOPPLA HUNDEN ända tills Akila som för övrigt hade jättekul med att busa var kopplad.

Jag kan förstå att man kopplar hunden OM det kommer folk nära, de kan ju vara rädda, eller om man ser andra hundar för Sally går igång mer på lösa hundar än kopplade så självfallet respekterar man hundmöten osv, MEN, detta var på ett stort fält med 200 meter emellan. För mig är det en ganska stor marginal och Akila var ju inte direkt i närheten av den andra hunden. tittade inte ens efter den.


Idag mötte jag samma gubbe, på samma fält, jag med Sally i koppel och han med en .... LÖS COLLIE! Vafan! Var det inte han som för ett tag sedan nästan blängde ögonhålorna ur sig för att jag inte lydde hans gapande från andra sidan fältet. Jodå, men det här med dubbelmoral är ju gulligt. Kanske var det för att Akila är en såkallad kamphunds hund (Ja, folk blänger, är elaka öppet mot henne och har till och med hört att någon sa usch om henne mitt framför Åsa) Hundrasism är lika taskigt som den mänskliga delen. Döm inte hunden efter håren, man kanske ska se till fler faktorer? Som typ, ägaren, hur kontrollerat allt verkar. Men mest av allt, hur kunde han själv släppa sin jävla collie som PROVOCERADE min Sally idag?









Igelkotten Kurt

Han heter så! Jag var tvungen att ge han ett namn. skulle precis anordna begravning men då hade han återuppstått och lekt Jesus med mig. Ska jag ta det ifrån början? Eller räcker det med att säga: Hund kastar sig in i buskarna, hund kommer ut med en taggboll, hund vägrar släppa taggboll, jag har brottningsmatch med hund tills hund släpper taggboll. Hund verkar inte bry sig, taggboll såg rätt död ut. JAG MÅDDE APKASST och villle mest strypa hund! Shit happens....

Hårdträning med Sally


Semester

Jag snorar, hostar, fryser, svettas...skulle lätt tro klimaktieriet om det inte var för febern och den tuuunga känslan i hela kroppen. Det är extra synd om mig för jag är sjuk. Inte lika sjuk som killar är när de är sjuka men fortfarande sjuk så jag bara vill spendera tid i sängen. Tog semester från stan. Drog med mig Sally. Vi mår bra såhär. Lite distans till allt. Lite egentid. Lite frånvaro från internet, telefoner och stress.


Fick en massa roliga sms igår. Ett var från Mr M där det stod: Hallå, hur mår du? Du har inte uppdaterat din status på facebook. Är du okej? Folk var som galna. Vart var jag, vad gjorde jag? Jag har det toppen. Ni kan sluta oroa er!


Tränat Sally trots feber. Igår gick vi över två mil. Vi var ute och präntade in fot, sitt, stanna, ät lite glass från backen och vacker tass i FYRA timmar. Gissa vem som var slut när vi kom tillbaka? För att inte tala om idag...


Så planen är såhär..få ordning på Sally, riktigt jävla bra ordning. Införskaffa skyddsärm, spårlina som inte bränner, lite andra roliga saker, importera en hund från Estland med kuperade öron, ett MONSTER man kan avla på, med fina, rena linjer. Ingen kan ta ifrån mig drömmen om 2 dobermanns för att inte tala om riktigt jäkla fina hundar i en kennel med odjur som får alla att önska de hade samma styrka som mig... , jag har lite att göra rent hundmässigt...men nu pratar vi år...och ja...jag ska va tyst! Har redan fått minst tio pers att skrika av förtvivlan.


För jag skulle vilja se de som snackar ta sig igenom det jag har gjort hundmässigt. Nej, jag har ingen utställningschampion, nej jag har inte mentaltestat min hund för jag vet redan om att hon är dum i huvudet. Därför som vi matchar så bra! Jag tävlar inte med min hund för min hund vill döda alla andra hundar förutom Akila och Hera! Nej, min hund har ingen stamtavla för jag räddade henne från ett helvete. Ja, hon har spenderat många timmar i en bil på natten men aldrig lidit utav det. Hon SKA sova på natten och får trots allt både motion, bus, lek, och vatten så hon klarar sig. Jag älskar denna hund och kan jag få henne att gå fot ute, möta andra hundar utan rabiesanfall och få henne att tycka om Kamp, spår och vattenlek. DÅ har jag lyckats. Ingen trodde på Sally. Skrot och korn, skjut henne sa en del. HON KOMMER BITA DIN DOTTER sa en del andra. Hon har idag 2 år senare inte bitit en enda trots minis våldsamma försök att göra om Sally till häst, använda henne som lekmatta till duplo osv osv osv....


Well, jag ska ta mitt snor och gå och snyta mig. Will be beack tonight med djuuuupa inlägg.




Men ingen är lika frään som mig för jag är lika tuff som fia med knuff -

Moffvoffyl!

Mini somnade med en snorig ton igår. Snörvel och host host. Inga större fel på henne imorse men tacka fan på mig. Usch och fy! Sovit så en nerv legat i kläm i skuldran hela natten, snorig, febrig och hängig! Som om jag ens hade tid att vara sjuk denna veckan? Det sägs att man blir friskare fortare om man vilar men jag har inte TID!

Sally anlände idag med hull och hår och kamplust. Så efter att ha "vilat" en sväng på morgonen drog vi ut och tränade kontaktövningar och fot, både gåendes och springandes. Lite lustigt att hon är bättre på det när vi springer. Kommer bli bra motion för oss båda. In igen efter att Sally mordhotade en Golden och där la vi oss i sängen, svettiga, andfådda och jag med värk överallt. Fick i mig flytande alvedon då det var det enda jag hade hemma. Smakar röv! För er som inte vet! La mig en timme och nu sitter jag här. Vaknade av att Sally hade en diskussion med grannens hund som yla. Lät ungefär såhär.

Grannens hund: Yyyyyyyyyl
Sally: Moffvoffmoffvoff
Grannens hund: Yyyyyyyyyl
Sally: Moffvoffmoffvoff
Grannens hund: Yyyyyyyyyl
Sally: Moffvoffmoffvoff


Inte alls psykbrytsframkallande....


Försöker dra ner på kaffe då det är en värre drog än cigaretter just nu. Var så brutal så jag mer eller mindre slutade helt. Dricker numera kaffe borta och inte hemma. Kan ha att göra med att jag är så fruktansvärt glömsk så jag GLÖMMER köpa med kaffe hem. Men min mage gjorde ett uppror när jag började spy av allt jag åt (Magsår deluxe)


Hepp, nu ska jag mailhota CSN som för ovanlighetens skull fuckar upp min tillvaro, sen springa en runda med Sally och om en timme ska jag plocka upp mini för en kram och eskort till hennes far som borde sätta på kaffe. Just nu är det rätt vidrigt med te....samma samma liiiikadaaaant! Well, of to the hood...Bjuder på en bild av Sally the kamphund!


Foto: D Andersson