Jag ska inte säga att ni är starka för visst tycker andra att ni är starka men jag vet att ni även känner er som de mest svagaste människorna på denna planet just på grund av den sorg ni känner. Jag slutar dock aldrig förvånas när jag läser era bloggar hur beundransvärt modiga ni är som skriver så öppet om er sorg och alla känslor. Ni får mig att fundera tusen gånger extra, ni får mig att ta vara på varenda dag med min Nova och resten av min familj. Att sen läsa om sorgen från en 14 årings perspektiv fick mig att få gåshud men jag hoppas innerligt att hon fortsätter skriva. Jag tänker på er varenda dag!