Jag minns dig som det busfrö som alltid hade glimten i ögat. Mitt finaste och roligaste minne av dig är när vi åkte bil med din syster i Forshaga tillsammans med Daniel. Du retade din pappa för att du hellre ville åka volvo än saab och jag kan nästan höra kören av ropen som ropade: volvo volvo volvo ! Det var glädje, det var en sommar jag aldrig ska glömma. Vi grillade och jag gjorde en monstertårta föreställande Barbie. Jag minns alla bilträffar då du stolt visade upp din morfars bil. Jag kan inte med ord beskriva den sorg jag känner. Du var en tapper hjälte som kämpade så otroligt hårt och du kommer aldrig bli glömd. Du slog cancern en gång, att du skulle drabbas en andra gång och dras ifrån oss går inte att beskriva. Jag tänker på din familj och jag ber för att de tar sig vidare med alla de vackra minnen de har av dig för du kommer alltid att vara deras prins. Jag är arg och chockad och jag vill bli förbannad på cancern fast jag vet att det inte går. Du fattas oss lilleman och jag kan inte med ord beskriva vilket tomrum jag ser du lämnar hos din familj. Vila i frid!