Irritation 3.2
Jag vet inte vart jag ska börja men det finns så mycket irritation inom mig, du bryr dig för mycket säger en del. JA men tacka fan för det. Energitjuvar är svåra att hitta så man kan strypa dem. MEN, hur som helst. Det är för mycket. Det är krångel med skolan! Folk tänker inte längre, de bara ordbajsar! Kanske är jag en av dem mellan varven men så trött på så mycket snack och alldeles för lite verkstad. Vill bara gömma mig under bordet för gott och käka mina kalaspuffar men här sitter jag och bloggar om eländet istället. Ni som tror ni irriterar mig, har förmodligen rätt. Ni får mig att se rött, gör mig vansinnig, får mig att vilja sparka sönder boxningssäcken tills sanden rinner ut. Borde göra något vettigt men känner bara för att verkligen skriva vad jag tycker och tänker. HUR kan man be någon göra något som man inte själv vill. HUR kan man vara så jävla blind och inse att det skulle vara bättre för någon annan när man inte ens vill detta själv? Hur kan man lova, snacka om guld och rika dagar när man i själva verket aldrig var beredd att satsa från början. NEJ! Jag är tyst, men av bilden att döma kan ni ju gissa hur jävla förbannad jag är!
Gå tre steg i mina skor och säg att du fortfarande förstår mig!
Trackback