Kvällstripp med grabbarna
efter att ha frusit arslet av mig så hann jag gå in i en kvart, värma mig på köttfärssåsen och sen bege mig ut för att plockas upp av Mike för lite BOOOm i bilen, plockade upp Andreas som var ledsen över att han tappat sin tops mitt i gatan! Lite udda den killen! Well, halvdöva tack vare Mikes musik kom vi till Mc på Nobel. Där blev det socker med kaffe! Man tar så mycket socker man orkar och sen toppar det med lite kaffe! Sen åkte vi helt åt skogen för att ta oss till KRP, jag menar! DUMT att lyssna på mig på en gång. Andreas får aldrig mer vara kartläsare. Bambi såg vi också. Upptäckt Lorensberg och Kroppkär från en helt annan sida. Kom tillsist fram till Sara, kramkalas och blev inlåst i bilen och kom inte ut. Alldeles ensam! Tur mobilen var med så jag kunde beordra Andreas att slå Mike. Sen bomade vi hemmåt och nu sitter jag här sockerchokad och saknar min baby mer än någonsin denna vecka. Kanske inte så konstigt då vi umgåtts konstant men ni vet, ibland behöver man sakna för att uppskatta varandra mer men kan du komma hit och ge mig en puss i pannan? typ nu? Snälla, bara en liten? Ska inte kidnappa dig, inte snoosa dig i nacken som en annan stalker och asolut inte kedja fast dig i elementet och klappa dig på huvudet! BAH!
It's my time, It's my life, I can do what I like
For the price of a smile,
I got a ticket to ride,
So I keep living, 'cause it feels right
And it's so nice,
And I'd do it all again
This time, it's forever
It gets better, and I,
Det blir inte alltid som man tänkt sig med Mike Valentino och Andreas Thun
Mike: En fråga till dig Sofia, och sen en till dig Andreas, fast det är samma fråga
Vi: Skrattanfall, dumt att fråga oss samtidigt
och..
Mike: Jag gick i 45 kilometer i timme förut, så kom det en fågel och jag såg den så jag pippade på den (tutade) , men den flyttade inte på sig och då förstod jag att den inte har några öron så jag gick på den.
Vi: Skrattanfallskaos med tillhörande magkramper
...
Sätter oss tillsist i bilen och jag börjar skratta hysteriskt åt ingenting förmodligen på grund av det höga sockerkonsumerandet inne på MC, Andreas suckar och säger: jaha, då börjas det igen....
Tack för en trevlig kväll grabbar! Tack för sockret med kaffe Mike och tack för maten Andreas!
Idag fick alla veta och det känns som en bra dag! Att få bli mållös i ett garage är ju oslagbart men att logga in och se att man fått en förfrågan om att stolt visas upp gjorde verkligen min dag! Du är underbar! Oslagbar! För en gångs skull känner jag att detta kan fungera från dag ett! WOW! Inga tvivel, inga konstigheter, bortsett från hur du är som person då ditt lilla fnitter. Gillar trots allt varenda del av dig. Du blev luften jag andas och screw everyone som tycker saker går fort. Hellre fort än långsamt. trött på att varsamt försöka plåga tillbaka känslor när man kan gå all in från början. Jag kör nu, vi kör och du är en för jävla grym passagerare!
It's my time, It's my life, I can do what I like
For the price of a smile,
I got a ticket to ride,
So I keep living, 'cause it feels right
And it's so nice,
And I'd do it all again
This time, it's forever
It gets better, and I,
I, I like how it feels
Det blir inte alltid som man tänkt sig med Mike Valentino och Andreas Thun
Mike: En fråga till dig Sofia, och sen en till dig Andreas, fast det är samma fråga
Vi: Skrattanfall, dumt att fråga oss samtidigt
och..
Mike: Jag gick i 45 kilometer i timme förut, så kom det en fågel och jag såg den så jag pippade på den (tutade) , men den flyttade inte på sig och då förstod jag att den inte har några öron så jag gick på den.
Vi: Skrattanfallskaos med tillhörande magkramper
...
Sätter oss tillsist i bilen och jag börjar skratta hysteriskt åt ingenting förmodligen på grund av det höga sockerkonsumerandet inne på MC, Andreas suckar och säger: jaha, då börjas det igen....
Tack för en trevlig kväll grabbar! Tack för sockret med kaffe Mike och tack för maten Andreas!
Trackback
